Jessica Lowndes – I Wish I Was Gay

Den iskalla vinden tog tag i hennes hår och fick det att stå åt alla håll. Hon muttrade tyst för sig själv medan hon försökte få tillbaka håret på sin plats men det var omöjligt. Hon virade den långa halsduken några extra varv runt halsen i hopp om att det skulle bli varmare, men det var meningslöst. Vinden piskade i ansiktet som knivar och hur mycket man än klädde sig så frös man alltid. Och bara för att allt skulle bli värre så snöade det med, stora snöflingor som la sig i håret och fick det att locka sig i pannan. Hon såg helt enkelt för jävlig ut.  Hon suckade drog en hand genom det blöta och rufsiga håret och ökade på stegen så att hon skulle komma hem fortare. Det var lördag kväll och hon hade precis slutat sitt skift på krogen inne i centrum, lördagskvällen innebar även att hon nu var ledig tills måndag.
Det var nästan folktomt ute på gatorna vilket var ovanligt en lördagskväll, men det var nog det ruskiga vädret som höll folk inne.

 

Snart var hon framme vid den stora lägenheten som låg några kvarter bort från centrum. Det bodde bara ungdomar i lägenheten och det märktes tydligt av den musik som spelades från någon av lägenheterna, det var fest där varenda helg och alla i huset var bjudna, till och med henne själv men hon brukade aldrig gå dit. Hon hatade dessa fester fast det hade hon inte tyckt för ett halvår sen då hon fortfarande var tillsammans med Nate. Mannen i hennes liv, eller det var iallafall vad hon trodde men han krossade hennes hjärta efter 1 års förhållande.

 

Hon slog in portkoden och öppnade dörren. Inne i trapphuset ekade det från musiken och det hördes även röster. Det enda positiva med festerna var att hon bodde högst upp, i en liten vindsvåning så det var inte alltid som man hörde oljuden, men det fanns även negativa saker med att bo högst upp, det fanns inga hissar och lägenhetshuset hade 6 våningar vilket resulterade i att huset hade 12 trappor.

 

Hon tog ett djupt andetag och började gå uppför trapporna och ju högre upp hon kom desto starkare hördes musiken. Hon mötte massa människor i trapphuset både fulla och nyktra män och kvinnor. Några hälsade på henne men hon bara ignorerade dem och fortsatte gå upp. Hon drog en hand genom håret och började gå uppför de två sista trapporna. Hon hörde ett högt fnissade från en tjej och sedan en manlig röst som sa: "Shhh. det bor någon sur jävel mittemot mig, vi vill inte att hon ska komma och förstöra vår lilla fest, eller hur?" och hon kände direkt hur hon började koka av ilska. Hon började gå med stampande steg så att det ekade i hela trapphuset och när hon var vid de sista trappstegen harklade hon sig och gick förbi dem och fram till hennes lägenhetsdörr. Hon stoppade nyckel i låste och låste upp. Innan hon öppnade dörren vände hon sig om och kollade på sin granne och tjejen.
”Bara så du vet så har han alla könssjukdomar du kan tänka dig. Han tar hem nya tjejer varenda kväll, så om jag vore du skulle jag avsluta det ni håller på med och sticka härifrån.” sa hon sedan och hånlog mot dem innan hon öppnade dörren och försvann in i lägenheten medan hon stängde dörren efter sig med en duns. 

 

Människornas skratt kastades runt likt knivar kors och tvärs i rummet och högg hans hjärta i varje ton, minsta lilla dos av lycka kändes så avlägset. Harvarddelen av honom kunde inte ritkigt släppa den blandande känslan av prestationsångest och hemlängtan och den genuina delen av honom var i en konstant strid av människan han tidigare låtsas vara. De senaste tre veckorna hade den största delen av hans kvällar gått åt till att skölja bort känslorna i vodka och billig öl och den eviga vandringen från hemmafest till hemmafest slutade aldrig, ena dagen var han på Manhattan och nästa i Brooklyn.

-

 

Hans händer sökte sig runt hennes tunna kurvor och var alldeles för upptagna för att hitta lägenhetsnyckel som låg begravd bland cents och kvitton från kvällens barvisiter i backfickan på Levi's jeansen. 
"Vad hette du nu igen?" fnittrade hon och ryckte honom närmre intill sig. 
"Ser jag ut som någon kissekatt med nio liv? Nej precis, och när man bara har ett liv så har man inte riktigt tid med namn och såntdär. . . det är väl lite onödigt ändå?" mumlade han berusat och försökte fokusera sin luddiga blick på hennes mascaradränkta ögon. 
Hon fnittrade hysteriskt och ljudet ekade i den kala trappuppgången och sökte sig in mellan varje dörrlist till varje rum i huset. "Shhh. . . det bor någon sur jävel mittemot mig, vi vill inte att hon ska komma och förstöra vår lilla fest, ellerhur?"

 

Holly är född och uppvuxen i England tillsammans med hennes pappa då hennes mamma lämnade dem dagen efter Holly föddes. Haft en jobbig uppväxt då hon aldrig brytt sig så mycket om skolan, skolkat och druckigt. Men hon har alltid haft stora drömmar om att flytta till USA och börja på teaterskola och när hon äntligen fyllde arton packade hon ihop sitt och drog till New York, men ingen teater skola blev det. Istället träffade hon en kille som hon trodde var den hon skulle leva sitt liv med, men hon hade så fel.

 

 

 

Jag som skriver ur Hollys perspektiv heter Evelina Lindqvist och jag är en 19 årig tjej från Norrland. Mina dagar består av att kika på tv-serier, måla och fotografera. Då jag är arbetslös har jag all tid i världen. Letar jobb söder ut och så fort jag får jobb flyttar jag från den lilla hålan jag bor i nu. Finns även på http://faithfully.blogg.se/ och http://evelinaahli.deviantart.com/

 

Dean Silver || 26 || New York.

Dean växte upp i ett akademiskt hem och en del av honom drömde om att få en arkitekturdegree på Harvard men sen fanns den delen av honom som kändes så genuin. Den delen som ville upptäcka världen och uptäcka den riktiga verisionen av mänskligheten och inte den som speglades i de rika förorterna till Washington där han växte upp. 

Efter 66 dagar av Harvard packade han sina få behörigheter och lämnade Boston utan något farväl till de få vänner han hunnit skrapa ihop. Han bestämde sig för att hoppa på det tåg som stod på den rälsen med hans turnummer - 8  och det tog honom till "The Big Apple" där oväntade saker händer honom. . . 

Jag som spelar Dean Silver heter Fatima Krantz och är en flygnörd på 16 bast som tycker om att skriva för att fördriva tid som jag egentligen skulle göra läxor på. Jag har inte så mycket fritid men för att få skryta lite så tycker jag om att sova på fritiden, min personliga blogg är -> http://pilotdreaming.blogspot.se/